Are you happy now?

Det finns dem som älskar att trycka ner andra människor. Som älskar att få andra människor att se svaga ut, när de själva är så jävla starka som klarar av att få någon att må så mycket sämre. Det finns dem som skrattar åt folk som är ledsna och visar känslor. Det finns dem som tycker att det är roligt med folk som gråter. Det finns så idiotiska människor här i världen. Som sårar och gör andra illa för deras egen räkning. För att visa sig tuff. Tydligen är det så det är. Man är tuff och häftig ifall man får någon att gråta, trycker ner någon, eller mobbas.
Det är så man får status, enligt många människor. Jag håller inte alls med.

Enligt mig så är det folk som gör sådana här grejer, svaga. Det är dem det är fel på, inte dem som blir utsatta.
Den person som mobbar någon annan, och försöker försvaga honom eller henne, det är den som är svag.
Dock är det inte många personer som inser det här. Att de jävligaste människorna, har det svårast. De har det svårt hemma, svårt med skolan, svårt med sig själva. Det är ingen ursäkt. Det ger ingen rätt att trycka ner någon annan. Det är gör det inte acceptabelt. Dock är det lite förståeligt faktiskt. Missförstå mig rätt nu.

Anledningen till att jag skriver det här är att jag blir så jäkla arg på människor som gör livet surt för andra.
Om ditt liv är värdelöst, om du tycker det, fine. Låt det inte gå ut över alla andra! Ta tag i saken istället. Försök.
Nä, men det har varit mycket på senaste tiden som har med det här att göra. Mycket som gjort mig riktigt flygförbannad. Jag har alltid haft detta i bakhuvudet, det jag skrev ovan, men när det väl händer saker som har med det här att göra, förtränger jag det, och blir arg som fan ändå. Nu i efterhand kan jag tänka efter, och säga till mig själv att inte bry mig om sådana här händelser, eftersom det oftast finns en anledning till en viss persons beteende. Nu i helgen har jag fått reda på saker som jag inte visste tidigare, vilket förklarar ganska mycket. Ändå funderar jag.. Har jag ändå rätt att bli förbannad? Har jag rätt att bli arg, ledsen och besviken ändå, fast personen i fråga har det svårt? Hur fungerar det? Precis som jag skrev tidigare - det är ingen ursäkt till ett dåligt beteende och det är inte acceptabelt, men är jag elak om jag blir arg? Personligen tycker jag att jag har all rätt i världen att bli arg över vissa grejer som händer. Det har alla rätt till, men någonstans så måste man backa bandet och tänka efter.. Det finns anledningar. Kanske ska man inte bry sig sådär jättemycket trots allt. Det är lättare sagt än gjort, jag vet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
PokerCasinoBonus